Renal dysplasi

Renal dysplasi är en utvecklingsrubbning som definieras av en onormal utveckling av njurvävnaden och förekommer hos både hundar och människor. Tidigare användes i Sverige begreppet ”juvenil progressiv nefropati” (PNP) för denna sjukdom hos hund.

Bakgrund

Sjukdomen PNP uppmärksammades hos Wheaten terrier redan vid rasens debut i Sverige i mitten av 60-talet. En av de tidiga importerna från England drabbades, denna hund gick dock ej i avel. Under årens lopp har enstaka fall poppat upp av och till i avelsarbetet. Ärftligheten för PNP betraktas i de raser den drabbat som enkelt recessiv ärftlig. En drabbad hund har alltid två recessiva anlag för sjukdomen medan dess föräldrar bär på minst ett vardera. En hund som bär på ett anlag för sjukdomen är frisk vilket innebär att anlaget för sjukdomen är ”dolt”. Det är därför viktigt för uppfödare att ta reda på vilka hundar i rasen som givit sjuka avkommor så att dessa inte används vidare i avel.

I en artikel skriven av veterinär Astrid Hoppe kan du läsa mer om sjukdomen PNP. 

Här hittar du länken.

Det finns en lista över föräldradjur som producerat avkomma med diagnos PNP 

Här hittar du listan – PDF-dokument

Rasklubben har ansökt om och fått godkänt att ansluta rasen till SKK’s hälsoprogram för sjukdomen.

Vad innebär hälsoprogrammet?

Att ha ett hälsoprogram för en sjukdom/defekt i en ras innebär att all tillgänglig information om drabbade djur samlas ihop och studeras. På så sätt kan man försöka fastställa hur sjukdomen/defekten nedärvs och i framtiden minska risken för sjukdomsfall/defekter.

Informationen är tillgänglig för alla under förutsättning att den som äger den drabbade hunden givit sitt samtycke till detta.

Sakkunnig för hälsoprogram för PNP är veterinär Astrid Hoppe, Ulltuna Lantbruksuniversitet.

Vad gör klubben?

Klubben utser en kontaktperson till den som är sakkunnig för hälsoprogrammet, se ovan. Kontaktpersonen sammanställer all information inkl uppgifter om hundens identitet och ägares samtycke. Ibland kan detta vara förenat med ett stort detektivarbete då det vanligen inte framgår av t ex obduktionshandlingarna vad hundens officiella namn är. Utan hundens officiella namn och registreringsnummer kan föräldradjuren inte spåras och det är ju just den uppgiften som behövs för att undvika att dessa hundar används vidare i avel. 

En lista med verifierade fall publiceras i varje upplaga av klubbens årsbok.

Uppgifter om föräldradjur som lämnat avkomma med PNP finns också att få hos avelsråden.

Vad kan du göra?

Har du själv ägt eller fött upp en hund som har fått diagnosen PNP skickar du följande till den av klubben utsedda kontaktpersonen för hälsoprogrammet: 

* obduktionsprotokoll eller, om sådant inte finns, annan av veterinär utfärdad handling där diagnosen framgår

* uppgift om hundens officiella namn och registreringsnummer (se stamtavlan)

* medgivande att SWTK får använda uppgifterna i avelsarbetet 

Det är viktigt att skicka informationen till klubbens kontaktperson för att på så sätt säkerställa att informationen får officiell status. Tänk också efter ett tag innan du planerar nästa kull.

Föräldradjur eller helsyskon till en drabbad hund skall ej användas i avel. Andra åtgärder som kan minska risken för spridning av sjukdomsgener är t ex att inte överutnyttja enstaka avelshundar och att ej använda för unga hundar i avel. Ju kortare generationsintervall – ju fler avkommor kan redan ha gått i aveln när det visar sig att en hund bär på sjukdomsgenen för PNP.