En wheaten terriers päls kräver alltid mycket skötsel, under hundens hela liv. Är man inte beredd att lägga ner avsevärt med tid och engagemang på pälsvården, så är det nog bättre att man skaffar sig hund av en annan, mera lättskött ras. Sjuka hundar får ofta en glanslös och trist päls. Ibland blir pälsen dessutom tunn och stripig, ibland blir den istället nästan bomullsartad. Detta brukar även gälla tikar som nyligen haft en valpkull. Pälsar i dålig kondition kan dessutom bli nästan helt vita eller, fast mera ovanligt, mörkt rödbruna. Även hudallergier samt angrepp av mask eller ohyra, som exempelvis rävskabb, kan medföra att pälsen blir torr, glanslös och ulligare än normalt. Man kan försöka hjälpa pälsen att återhämta sig genom att ge hunden lite extra B-vitamin i form av öljästtabletter eller en daglig matsked vetegroddsolja. Om hunden fått ett sår i huden, utbildas ofta så kallad ’sårpäls’ på just detta ställe. Sårpälsen är mörk och sträv. Lyckligtvis växer den snart bort och ersätts med normal päls igen.  

Kamning 

En wheatenpäls ska kammas ofta och noggrant för att hållas tovfri och för att avlägsna eventuell ull. En irländsk päls behöver kammas lika ofta som en engelsk/amerikansk päls, men det går oftast något fortare att kamma igenom den irländska pälsen. Under förutsättning att man inte låtit den bli tovig. förstås. En vuxen hund bör kammas ordentligt minst en gång i veckan. Under den värsta perioden i ettårsåldern, när valpälsen ska bytas ut, kan man behöva kamma två tre gånger i veckan. Det är viktigt att man börjar träna den lilla valpen på det här med kamning. Små valpar kan krångla en hel del. Ta lugnt och bestämt i valpen, och gör klart för den att du visserligen inte tänker bli arg, men ändå kommer att driva igenom din vilja utan pardon. I början tovar pälsen nästan inte alls, men kamma ofta ändå. Både du och valpen behöver lära er hur det hela ska gå till. Tids nog kommer ettårsåldern, och då tovar pälsen sig från en dag till nästa!  

Utrustning 

Det kan vara bra att ha två olika kammar; en grovtandad så kallad pudelkam (detta gäller speciellt de tjockpälsade hundarna), och en mera fintandad kam (behövs till alla pälstyper). Båda kammarna ska ha ståltänder samt greppvänliga handtag. ’Dubbelkammar’ med tänder åt två håll kan däremot vara lite svåra att hantera eftersom man lätt trasslar in dem i den rikliga pälsen. Ett annat hjälpmedel är kardan. Detta är en sorts borste med fyrkantigt huvud och tunna stålpiggar, som är vinklade strax innan spetsen. Eftersom den sliter mycket på pälsen och dessutom kan irritera hundens hud, bör man inte använda den alltför mycket. Kardan är dock ett oöverträffat hjälpmedel om hunden fått exempelvis frön och barr i pälsen.  

En grov gummikam, som ser ut ungefär som en räfsa, kan användas för att avlägsna överflödig underull. Vissa hundägare använder dessutom gärna en vanlig borste, men denna kan aldrig ersätta kammarna. Att borsta lite “på ytan” kan istället medföra att hunden blir ännu tovigare i pälsens bottenlager!  

Ett trimbord är visserligen inte nödvändigt men oerhört användbart! Det blir ofta mera brottningsmatch än kamning om man låter hunden vara på golvet när man ska idka pälsvård. Dessutom är det svårt att komma åt på de kritiska ställena som i hundens ljumskveck och armhålor. Ett trimbord kan utformas på olika sätt. Det är viktigt är att bordsytan är lagom stor och dessutom halkfri. Tvättmaskinen med en badkarsmatta av gummi ovanpå är en fullt acceptabel lösning! Lämpligen skaffar man dessutom en trimgalge att fästa hundens halsband i så att den står stilla på bordet. Kamma med lugna bestämda tag, och var noga med att kamma ända in till skinnet. Om din hund har tjock päls, kan du börja med att kamma med den glestandade pudelkammen. Upprepa sedan kamningen med en fintandad kam eller eventuellt med en karda. Tänk på att det inte räcker att du kan komma igenom pälsen med kammen. Du ska dessutom avlägsna all lösa hår, som annars kommer att ge upphov till tovor under de närmaste dagarna. Det är faktiskt ofta bättre att kamma ORDENTLIGT en gång i veckan istället för två-tre gånger lite halvslarvigt.  

Kamma små områden i taget, först medhårs och sedan mothårs. Om hunden har tjock päls, måste man lyfta upp den några strån i taget så att man kommer åt ordentligt. Var speciellt noggrann med ljumskveck och armbågsveck där det gärna blir extra tovigt. Samt skägget – gamla matrester och okammad päls kan filta ihop sig till en mycket oaptitlig tovmatta. Ibland blir hunden tovig ändå, trots allt arbete man lagt ner. Blir det riktigt illa, är det barmhärtigaste för hunden att låta en professionell hundfrisör klippa av hela pälsen med maskin. Är det inte fullt lika illa, så kan du kanske reda ut tovorna. Det finns speciell anti-tovspray att köpa, vilket man alltså sprayar på och sedan kammar man. Mindre tovor kan man oftast reda ut med hjälp av fingrar och kam. Stora tovor måste först delas genom att man klipper igenom dem, parallellt med hårstråna. 

Man kan underlätta kamningsarbetet genom att följa tre regler: 1. Håll hunden ren, en smutsig hund är mycket jobbigare att kamma än en ren hund. 2. Håll hunden lagom kortklippt, det är bättre med en kort och välskött päls än en lång och tovig. 3. Kamma alltid hunden när den har varit blöt, pälsen tovar snabbt efter såväl badkarsbad som som spontana snabbdopp i naturen. 

Badning 

Din hund bör badas minst var tredje-fjärde vecka för att hålla pälsen i god kondition. Lämpligen använder du badkaret eller duschen, helst med en rejäl gummimatta så att hunden slipper halka. Ett duschhandtag på en rörlig slang behöver du också för att skölja hunden ordentligt. Helst bör du använda schampo och balsam, som är utformade speciellt för hundar, alternativt extra milda babypreparat. Det lönar sig att köpa kvalitetsprodukter. Dessa ska ofta spädas ut rejält innan användandet, så de är inte så dyra som det verkar.Om pälsen är mycket tovig, måste du åtgärda detta INNAN badet – annars kan tovorna bli ännu värre! En någorlunda tovfri päls behöver du däremot inte kamma ut innan badet. Tvärtom, det är bättre att vänta tills efteråt, när pälsen är ren och därmed inte slits så mycket. 

Börja med att blöta ner hela hunden ordentligt. Massera sedan in schampo, skölj, schamponera igen, skölj och massera därefter in rikligt med balsam. Detta kan gärna få sitta kvar i pälsen några minuter innan man sköljer. Du måste vara speciellt noggrann med sista sköljningen så att du verkligen får bort allt schampo. Pälsen blir vackrast om hunden får självtorka efter att du fått bort den värsta blötan med en handduk. Ser hunden mycket frusen ut, kan du använda en elektrisk hårtork på ganska låg värme. Sluta torka innan pälsen blivit snustorr, annars blir den ullig och glanslös.  

Klippning 

Din hunds päls blir både fräschare och mera lättskött om du låter klippa den ganska ofta, dvs. minst varannan månad. Naturligtvis blir det också betydligt bekvämare för hunden med en relativt kortklippt päls.Det brukar vara dags för den allra första klippningen när valpen kommit upp i fyra månaders åldern. Oftast hjälper uppfödaren till i början.. Annars måste du skaffa hjälp på annat håll. Det finns speciella hundfriseringssalonger, som du kan vända dig till. Kanske kan du även hitta någon annan uppfödare eller erfaren wheatenägare med fallenhet för att klippa hund. Ta gärna med dig ett foto av en hund med önskad frisyr, så att hundfrisören ser vad du förväntar dig. Priset för en klippning varierar vanligen mellan 400 och 700 kronor. Hunden ska vara nybadad och noggrant utkammad inför klippningen, annars kan det kosta ännu mer. 

Inför hundutställningar måste hunden vara klippt av någon som verkligen kan sin sak, och det bör inte ha gått mer än högst två veckor mellan klippningen och utställningen. Nästan vem som helst kan dock lära sig att klippa sin hund själv för vardagsbruk. Somliga hundägare blir riktigt duktiga, och kan åstadkomma alldeles utmärkta frisyrer efter några försök. Att lära sig klippa är dock rätt svårt i början. Helst bör du därför gå en klippkurs. Sådana anordnas genom rasklubbens försorg, oftast minst en gång om året i varje lokalområde. Kontakta din hunds uppfödare respektive rasklubbens lokalombud för information. På en klippkurs visar instruktören hur du ska göra, och sedan får du försöka själv på din egen hund. Ett illustrerat klippschema, som kan vara till viss hjälp, hittar du i boken “Irish softcoated wheaten terrier en rasmonografi” av Hilde Nybom. Ska du klippa själv, måste du ha tillgång till ett stadigt trimbord, helst med en trimgalge som du kan fästa upp hundens halsband i. Dessutom behöver du minst två saxar; en som har två vanliga, raka skär, samt en effileringssax som har ett rakt och ett tandat skär. En tredje sax med korta skär och trubbiga spetsar kan vara mycket behändig när man klipper runt tassarna och mellan trampdynorna. Det lönar sig att köpa rostfria saxar av god kvalitet som håller länge och kan slipas när de blivit slöa. Lycka till!