Mentalbeskrivning – en hjälp i avelsarbetet


Vår ras är alldeles underbar när allt fungerar som det ska, men hamnar fel hund i händerna på fel ägare
kan det gå ganska illa. För att försöka komma till rätta med de beteendeproblem som tyvärr
uppenbarar sig ibland, organiserar såväl rasklubben som en del enskilda uppfödare speciella tillfällen
då man kan få sin hund mentalbeskriven. Mentalbeskrivningen är främst avsedd att vara en hjälp i
avelsarbetet, och är därför upplagd så att man ska få en uppfattning om hundarnas medfödda mentala
egenskaper.
Arrangörer och regler
De flesta regionerna inom rasklubben anordnar minst ett mentalbeskrivningstillfälle per år.
Brukshundsklubbarna ordnar också mentalbeskrivningar, liksom vissa enskilda uppfödare. Alla
använder sig av exakt samma uppläggning, så att resultaten ska bli helt jämförbara.
Mentalbeskrivningen utförs med en hund i taget, och kräver tillgång på en speciell testbana samt en
hel hop funktionärer: testledare, mentalbeskrivare samt minst två figuranter – och alla ska ha
genomgått en rejäl utbildning hos SBK. Varje enskild hund tar sedan cirka 45 minuter att beskriva, så
man hinner inte med mer än 8–10 hundar på en dag. Under själva mentalbeskrivningen går hunden,
tillsammans med sin ägare och testledaren, runt en bana med vissa förutbestämda testsituationer.
Mentalbeskrivaren följer efter i bakgrunden och prickar in hundens reaktioner på ett protokoll.
Banan
Först får hunden hälsa på testledaren och leka dragkamp med en trasa. Sedan får hunden chansen att
jaga ifatt en annan liten trasa, som dras mycket snabbt i sicksack framför hunden. Efter tre minuters
inaktivitet (för att se hur pass väl hunden kan koppla av) är det dags för den så kallade avståndsleken.
Hunden får nu, om den vågar, springa fram och leka med en märklig och spännande figur som rör sig
konstigt och som klätt ut sig i en stor cape med huva. På ytterligare ett ställe far en uppstoppad overall
rätt upp i luften precis framför hunden, och på ett annat ställe rasslar några kedjor över en korrugerad
plåt just när hunden passerar. Dagens höjdpunkt för många hundar är spökena – två underliga typer i
vita lakan skrider sakta fram mot hunden. Vissa hundar blir faktiskt ganska rädda medan andra istället
står med sträckta koppel och stormskäller. Åter andra sätter sig lugnt ner och beskådar intresserat
underhållningen. Därefter blir det en avslutande lekstund med kamptrasan, denna gång med lite
skottlossning i bakgrunden som extra krydda.
Rasprofil
Vid varje testsituation bedöms flera olika moment, som till exempel hundens rädsla, nyfikenhet och
kontakttagande. Man använder sig av en femgradig skala. Värdet ’ett’ avser alltid den minsta
reaktionen, värdet ’fem’ den största. Naturligtvis är det bra med låga värden när man testar
exempelvis hundens rädsla men i moment där man istället bedömer sådana egenskaper som leklust,
nyfikenhet och kontakt är det istället bra med höga värden. För några moment är lagom allra bäst, dvs
värdet ’tre’. En så kallad rasprofil med idealvärden fastställdes på uppfödarmötet i Gränna 2008.
1
Genom att jämföra enskilda hundars resultat med rasprofilen, kan man se vad som redan är bra och
vad som kan behöva förbättras genom framtida avelsarbete.
En hjälp i avelsarbetet
Resultaten för enskilda hundar kan erhållas från SKKs databas ’Hunddata’. Vissa sammanställningar
av resultaten publiceras dessutom i Wheatenbladet, andra läggs ut på hemsidan. Hittills (sommaren
2009) har cirka 1000 wheaten terrier mentalbeskrivits, så nu börjar vi få en ganska stor och informativ
databas. För uppfödarna har mentalbeskrivning förutsättningar att bli ett mycket viktigt redskap i
avelsarbetet. Det gäller dock att så många hundar som möjligt testas i varje kull. Avelsarbetet bör
nämligen i första hand baseras på medelvärden för grupper av hundar, och inte på enskilda hundars
värden eftersom dessa kan påverkas av så många yttre faktorer vid själva beskrivningstillfället. Helst
bör dessutom hundarna vara mellan 12 och 18 månader när de mentalbeskrivs. Man kan förstås testa
äldre hundar också men resultaten blir då svårare att tolka ur genetisk synpunkt.
Intressant för hundägaren
Som ’vanlig’ hundägare har man all anledning att låta mentalbeskriva sin egen hund eftersom man får
rejäla och ofta överraskande insikter om hundens mentala egenskaper, framför allt kontaktlust, leklust,
nyfikenhet, rädsla och aggressivitet – alltså egenskaper som är viktiga för hundens förmåga att fungera
bra hos sina ägare och ute i samhället. Dessutom kan man få bra tips av mentalbeskrivaren om hur den
fortsatta samvaron med hunden bör utformas för att relationen mellan hund och ägare ska bli så bra
som möjligt.